”Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972." Orden är Olofs Palemes. Ganska exakt 35 år senare är jag rädd att vi fått ett nytt namn att foga till raden: Gaza, 27 december 2008.
Mellan 150-200 Palestinier uppges ha dödats i israeliska flyganfall mot Gazaremsan några timmar innan jag skriver dessa rader. Dödstalen stiger fortfarande. Angreppet är brutalt och våldsamt, ett övergrepp som tycks sluta som ett av de allvarligaste i regionen på många år. Vad som denna aktion kommer leda till, utöver nya dödsoffer, är för tidigt att säga. En sak är dock fullkomligt säkert. Det kommer inte på något sätt bidra till en fredlig utveckling. Tvärtom.
Attacken den 27 december är bara ett led i den händelseutveckling vi sett sedan Hamas vann valet i Palestina för knappt två år sedan. Valet som enligt internationella valobservatörer gick rätt till fördömdes av omvärlden. En tydlig signal skickades ut från västvärldens ledare: ”gärna demokrati, men bara ni röstar som vi vill!”. Jag hade givetvis också hoppats på ett annat valresultat än att Hamas kom till makten, men när det nu skede ser jag det som min demokratiska plikt att respektera valresultatet. Israel och övriga västvärlden delade inte den analysen. En aktiv politik infördes för att kollektivt bestraffa det Palestinska folket för att de valt fel parti. Det yttersta uttrycket för detta har varit isoleringen av Gazaremsan där 1,5 miljoner människor lever i världens största utomhusfängelse. Grundläggande behov som mat och vatten har blivit allt svårare för Gazabona att förse sig med. Den 27 december klockan 11.00 gick så utvecklingen om Gaza in i en ny fas när Israel gick in med bomber mot den Palestinska civilbefolkningen. Det är en utveckling som måste få slut nu!
De raketer som avfirats mot Israeliskt territorium är alla ett folkrättsbrott då de inte skiljer mellan civila och militära mål, precis som Israels bombattack den 27 december. Samtliga brott emot folkrätten måste fördömas oavsett om det kommer från palestinskt eller israeliskt håll. Dock är detta inte, och har aldrig varit, en konflikt mellan två jämnstarka parter. Det är en konflikt mellan världens fjärde största militärmakt och ett så gott som sönderbombat Palestina. Det är en konflikt mellan ett industrialiserat västland och en U-land på gränsen till sammanbrott. Det är en konflikt vari det dör 9 palestinier för varje död israel. Vi bör kalla saker vi dess rätta namn. I ljuset av ovanstående fakta ter det sig självklart. Israels angrepp mot Gaza är ett sätt att tala maktspråk, att sätta ett folk inför förödmjukelse för att visa på sin överhöghet. Handlingar av denna karaktär är alltid ett illdåd, oavsett om det är Hitler, Stalin eller den Israeliska statsmakten som står som ansvariga.
FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i Gaza gick för några veckor sedan ut i kallade Israels agerande som ett brott mot mänskligheten. Flygangreppet den 27 december försträcker tyvärr det faktumet. Israel har så åter valt våldets väg. Priset för betalas av lemlästade människor i Gaza. Så har ett nytt namn fogas till raden över platser där våldets triumferat. Frågan som nu uppstår är var den Svenska regeringens fördömanden är?
Mikael M Karlsson
Medlem i SSU Borås
söndag 28 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar